Yoga sommaren ut!

Yogaretreat på Mundekulla retreatcenter 6-8 september, 2013

Yogalärare: Anja Bergh

Ibland kan man behöva en liten påminnelse om sommarens lugn och njutning precis när den är på väg att släppa taget om oss. På Mundekulla är tiden fri och lugnet stort. Allt är taget om hand om! Du behöver bara komma hit, byta om till sköna yogakläder och släppa taget om din vardag.

Vi praktiserar ett rejält dynamiskt genomstärkande yogapass om dagen där vår muskulära kropp får glädjen att röra sig trött! Ett som är lugnare som tar oss till en djupare inre upplevelse och två meditations sessioner. På kvällen har vi vedeldad bastu, vanlig bastu och möjlighet att meditera ute i naturen om du har lust.

Dagligt njutarschema:

FREDAG:                                               

Ankomst: 16:00

16:30-18:20 Yoga 

18:30-20:00 Middag

20:30 – framåt: Bastu och utomhus-meditation

LÖRDAG:

08:00-08:30 Meditation

08:30-10:00 Frukost

10:30-13:30 Yoga

13:45 LUNCH

16:30-18:30 Yoga

18:30 Middag

21:00 Bastu och kvällsmeditation

SÖNDAG:

08:00-08:30 Meditation

08:30-10:00 Frukost

10:30-13:30 Yoga

13:30 LUNCH

15:00-16:30 Yoga

16:30 Avfärd

Prisalternativ:

(Priset på helgen är en del kost och logi och en del kostnad för själva retreatet)

Retreatpris: 1450.- (betalas till Yoga Buddhi)

Kost och logi (betalas till Mundekulla):

Enkelrum och helpension: 1900:-                      (totalkostnad: 3350:- )

Dubbelrum med eget badrum + helpension: 1600:-         (totalkostnad 3050:- )

Dubbelrum med delat badrum + helpension: 1300:-    (totalkostnad 2750:- )

BOKA HÄR! För att reservera din plats betalar du in 1450:- innan 15 juni. Faktura kommer skickas till dig när du bokar din plats.

OM MUNDEKULLA & BRA ATT VETA:

“Mundekulla är stilla och vackert beläget, en mil sydväst om Emmaboda. Perfekt för kurser och retreater i lugn och avskild miljö. Anläggningen genomsyras av ekologiskt tänkande, värme och omsorg. Vi värnar om såväl den yttre miljön som människors inre välmående. Huvudbyggnaden är ett varsamt restaurerat hus från 1820 talet, gården består av ytterligare 4 modernt inredda byggnader som omges av ett vackert och mångskiftande kulturlandskap”

Mat, boende och samlingssalar

Minst 80% av all mat som serveras i Mundekulla är ekologisk och hälsosam vegetarisk mat, mestadels inköpt från en närliggande ekologisk gård. Vi erbjuder smakfullt inredda rum med bekväma sängar i hotellstandard.

Kost 

♥ Vegetarisk Eko mat – Frukost, lunch, em fika, kvällsmat.

Bastu

♥ Vedeldad bastu med eget ansvar för eldning/städning                                     

♥ Eco Spa – Relaxavdelning och bastu                                                

Tänk på:

♥ Medtag lakan och handduk. Kan hyras för 100:-/set och erhålles i receptionen vid incheckning

♥ Alla städar sina rum. (Kan inköpas på plats). Stearinljus får ej användas i sovrum. Husdjur får ej medtagas.

♥ Gruppen hjälps åt med disk (Ca 3-4 pers a´ 30 min efter varje måltid). Medtag ev. kläder för skogs/naturvandringsstigar

♥ Tåg inkommer till Emmaboda från hela landet, därefter Mundekullataxi för 150:-/bil, 0471-10100 (förbokas dagen före)

Dunder..

Sista klasserna i Göteborg innan sommaren tar vid. Tre kvällar under en vecka, progressivt öppnar och förbereder för finaldjupet vår sista kväll tillsammans!

Lärare: Anja Bergh

Var: Kulturhuset Kåken – i ateljén                         När: 30 maj – 2 juni                               Tid: 18:00-20:30/09:00-12:00                        Pris: 1 klass 300kr       3 klasser 750kr

Boka dig: HÄR

Torsdag 30 Maj – Offering & Receiving 

18:00-20:30

Vi tar oss tid, genom att långsamt värma och erbjuda öppning för nedre delen av kroppen, att åter få tillträde till i det förflutna fritt flödande platser. Genom de 4 energilooparna som anusarayogan erbjuder oss för ben och bäcken, gör vi vad jag skulle kalla en rensning av både energi och fysiska kroppen.

(Nivå: mellan)

Fredag 31 Maj – Loving ourselves into wholeness

18:00-20:30

Det är en fin linje mellan vad som läker och vad som bryter ner. Utan att vara passiva och utan att vara hyper rör vi oss uppåt i kroppen till anusarans övre 3 energiloopar för att kanske få känna på hur de kan vara öppnare och inte låsare av överkroppen. Hur känns det att öppna och stärka hela strukturen som bär våra organ utan att låsa varken fram eller baksidan av kroppen? Vi förkroppsligar total kärlek till oss själva i denna klass – total…!

(Nivå: mellan)

Söndag 2 juni – Surrendering resistance – Sacred balance

09:00-12:00

Vi tar det vi gjort under veckans två tidigare klasser in i en djupare lek och samspel!Helig balans, hur känns det? En djup och saftig klass med många gränser som kommer nära på allra mjukaste och ändå totalt dynamiska sättet som det går. Allt som går att balanseras på kommer användas.

 (Nivå: stark mellannivå till  milt avancerad asana, erfarenhet av mot-och med-gång på mattan rekommenderas)

The path less traveled is less traveled for a reason – it requires courage to march to the beat of a different drum. Sometimes it can be a lonely trek – because very few will understand why you don’t walk the popular well-trodden path like everybody else. But you know you can’t. Your heart won’t let you. You must be true to yourself. And your regrets will be few. For at the end of your life you will look back at your short journey and with a satisfied smile, quietly acknowledge that it could never have been any other way.

-Christian Cabanilla

Dear Christian,

’’Goddammit woman’’ you wrote ’’Congratulations on escaping the trap of the city’’.

I had just moved off the main streets of the city grid and into an area where you aren’t really allowed to live year round. I don’t know why I’m writing ’’not really allowed’’, because the law clearly articulates, NO! No living year round. Anyway, there I was, living year round, breaking rules and laws, taking life in my own hands. To this I was congratulated and sent an electronic high five!

Goddammit woman….

Dearest Christian, I don’t know if it was you or I that missed our skype hang out a couple of weeks ago, it doesn’t matter. I looked for you and you weren’t there. You looked for me and I wasn’t there. And now…. now you are not breathing. I just found out. You got out-powered by mother nature. I just found out. You merged into the snowmasses you loved so much.

You are not breathing.

From deep in my belly there is a roaring of sadness, waves, deep longing, and the tears…the tears… The tears have not yet been cried on the outside. I am around people, and I don’t want to be comforted. They don’t know you. So I am greiving deeper still. Not letting them out. They might come later, the tears. But for now they stop inside, leaving my eyes glossy.

 I remember your lips on mine my love. And even though it’s been 14 years, I can still feel your chest resting on mine, lifting and sinking, breathing together. I don’t want any memories to float out on the energy I carry of you, I don’t want them to leave the tissue of my body. I remember it wonderful, the kissing. The loving.

 We were so young then. I saw you and you saw me, and by just watching you move through that crowded bar, I knew I had no chance of avoiding sharing paths and beds with you. As I think back, I feel warm hands holding mine, but dearest Christian, I don’t know if they are yours, if the skin I’m feeling against mine is someone elses, or if it’s you I am near. Well, it doesn’t matter, because once I held yours.

And I know you wanted to share your life with me. I wanted to share it with you too But you know, I wasn’t as brave as you back then! So we shared life with others and I hope you loved alot my dear! Goddammit I hope there was so much love in your life! I know you loved what you did, your path. But I also hope there were women you poured all that sweetness over and all that hot passion and love you had in your heart!   In a way I have shared my life with you, from a distance. I have walked with you. Always been proud of us and our lives. I always thought you did the right thing, not coming back for me. Even I could hear the strong beating of your heart – into the wilderness!

’’You wont make it’’ You said last night when I was using my last chance to talk to you. ’’Try me!’’ I responded and smiled. But you were right, I didn’t make it to where I was going, I stayed longer in your precence, taking my chance to twirl with your spirit and give you deep access to my heart. Please rest there Chris! Don’t leave me when you dissemble. Leave a twinkle of your bright light here. If you can – maybe it’s againts the rules..

‘’The path less traveled is less traveled for a reason – it requires courage to march to the beat of a different drum’’

12 days they say. 12 days till the soul moves on. I found out late. So I only have tonight left.  When I get back home, I will take out my guitar and play my favorite chord for your journey. A-minor. I don’t know your favorite, so all I can offer is mine.

You were so brave. Making the choices you did. Flying your heli around the peaks of Alaska. I bet you saw so much beauty!

Even if I wasn’t brave back then my love, not like you. I am now. And there is no way I’m going to back down from my path, even though it is very lonely there at times.

Christian moved to Alaska just a few weeks after we met. That was his plan and dream and he was sticking to it. I don’t remember if I was asked to go along with him. Did you ask me beautiful? I bet your mother might have been happier if I had! Her phone card bills were out-of-the-roof- expensive! If I ever have the great honor of having children, I will remember this when they fall in love and cost me mad cash. Rest assured, I will happily empty my pockets for love!

Dear Christian, your passing comes as a big, lit up, determined message! To get out of fear, and into life. From the outsiders looking in my life might look like one of great courage and direction. But for me… You see for me, I am standing in line, waiting. For someone. For something. To take my hand and lead me. And I have been standing here now on the edge of this cliff, dropping all weight down to the earth below. Giving it back to where it can dissemble and give life to something else.  I am watching it go, tumble and dance, like you tumbled and danced down the mountain just a few days ago. And now I have very little left. Very litte pride. I don’t know anything anymore. I don’t have many things left, but still I have too much. I feel life closer when I have little. I feel everything closer. Did you have alot of things Chris? I know you owned your directon.

‘’But you know you can’t. Your heart won’t let you. You must be true to yourself. And your regrets will be few.’’

It is so true. And so damn wise Christian! The heart, le cour, is always in full courage! And the voice is strong, isn’t it? It’s just that most often it gets surpressed. You know my sweet, I have been writing on a piece for quite some time now. But the words didn’t feel true as I read them. I couldn’t get to what it was I wanted to get to. I could only write old truths. No new was coming. Because there was still fear. I was holding back again, afraid of losing something, someone. But here it goes, fear wall getting torn down.

 Fear only serves as a barrier to joy and clear sight. Sometimes it helps me to avoid falling into holes in the road, but mostly, it just limits me. You know, my prayers for some time now have been sung to a goddess called Kali. She cuts the false faces off with her sword. Granting you clear sight. At least that is how I see it. There are many takes on it. ‘’Be careful with praying to Kali’’ my friends have said, ‘’she’s fierce’’. But you see – I have been taking the soft approach for a long time. And I needed to be fierce. I am in no way insinuating that your death has anything to do with my singing Kali’s name. No no, that singing or praying, or intention making, call it what you like, were to the parts of myself who know the clarity of life. Asking them to inform the parts of me that are afraid. What I am saying though, is that your exit has been the slap in the face I needed to realize the urgency of my own longing. It astonishes me that you sung that song so young! Goddammit, you should have told me back then! Maybe you tried.

I long for nature too. Like you.

‘’I have to leave’’ my inner voice started saying about a year ago. ‘’I have to learn new, I’m stuck, I don’t like to be stuck’’. ‘’Something is not right, this is not how I want to live my life’’. So I stopped all regular activity. I stopped having an apartment. I stopped teaching my classes. I stopped moving in the same way. I stopped putting things off. I stopped thinking I know who I am. I stopped trying to prove anything to anyone.

I didn’t stop breathing..

Dear Christian. You stopped breathing. And it makes me shiver with sadness. Cause I’m still here and I am breathing! And I’m crying on the inside. I am on my way home and I don’t care anymore what people think. I stopped caring… I stopped caring about the surface. So I walk through the airport with my bags, with my bright green boots on. And when kind eyes meet mine, I smile, because that’s the gift of breathing – getting to smile to kind eyes, or kind stars in the night sky. I stopped caring about the surface.

 I started caring about the source of the surface.

‘’ For at the end of your life you will look back at your short journey and with a satisfied smile, quietly acknowledge that it could never have been any other way.’’

I am breathing so I should breathe! I am a loving being so I should love! I am a free spirit so I should roam! I may not always be the most convenient person to be around, but I shouldn’t compromise clarity. I know the next step or two, it’s enough to trust and lead myself on.  Onward to find what my heart says its YES to. What I want to live now is the experiment. There is so much content to our bodies and breath. We are capable of way more than we can conceive, and it is never ending. Every step we take on our life path leads to another, like a solid chain of concequences.

Goddammit Woman…

I don’t know where consciousness goes when the heart stops pumping blood through our bodies. Now you know dear Christian. I don’t know, but I am quite sure it transforms into something else, dissolving back to what it was before if focused itself into the form of our bodies and identities. ‘’We are all stardust’’ the modern wise men say. So that’s why I’ll play for the stars tonight my love.

I hope you hear my good-bye song! I will keep singing to you my dear, all days will be lived a little fuller because of you. I do love you. Very much.

Safe travels loved one…..

and there he goes. gone.

“Every great work, every big accomplishment, has been brought into manifestation through holding to the vision, and often just before the big achievement, comes apparent failure and discouragement.” 

- Florence Scovel Shinn

Feel

Align with it

Then relax

…

Wait for inspiration

Take inspired action!

Let’s talk about this!

What is the difference between taking inspired action and ’’getting shit done’’? What does the quality of making it happen, forcing it to work have, that is absent in allowing it, receiving it, flowing it through your life experience?

I have always been a doer.  Rooted in my longing to be seen, to be respected, celebrated and loved, I have made things happen. A big part of what has been pushed into creation came out of my heart, an equally big part came from trying to fit the picture of myself . There were so many things I thought I needed to do or be to live a life worth living. Now times are changing (could it be that thing…’’maturity’’ people talk about…?

Everyone reading this will have done the same. Everyone. You too my friend. Could it be so that you yourself  have been there trying to fit the part. Even getting the part? Or maybe forcing yourself to play the part and surprisingly done it well!  But it didn’t feel so good.

So the day comes when the realization hits us that ’this is not the way I want to live life’ , and we start to open, breathe, love more and shift towards a more inspired way of living. And start asking our selves questions like, ’do I want Drama or Dharma’?

Sally Kempton defines Dharma like this in one of her blogs:

‘’…then dharma has at least three meanings. Your dharma can be your personal life path, your calling. It can be a synonym for right action, the moral or ethical good in a situation. Or it can mean the spiritual path itself. If you look up “dharma” in a Sanskrit/English dictionary you’ll find it translated as “religion,” as “the path,” as “natural law,” as “righteousness,” as “duty,” as “truth,” as “virtue,” as “correct action.” The word itself comes from a Sanskrit root (dhr, if you’re interested) that means “to support or uphold,” and also “to nourish.” “Dharma is so called,” says the Mahabharata, “because of its capacity for sustaining the world.”

So one clue to discovering whether you’re following your dharma might be to ask yourself whether you feel that the universe supports you in what you do, or whether your actions and way of life helps you feel connected to some sort of universal truth. Most traditional teachers agree that dharma is connected to the underlying order of the universe. I would add that to follow your dharma is to align yourself with the most evolved level of your own consciousness’’. ‘’ Swadharma is linked with the idea of “calling,” or vocation, so to follow your swadharma is to follow the thread of guidance that “calls” you to express your being in unique ways.’’

It’s not always so easy to know what it is we want to do with our lives. I have spent the last 7 years trying to figure out what I enjoy and what my svadharma is.

Krishna says to Arjuna (lucky him who has someone tell him what his svadharma is in the Bhagavad Gita:

“You are a warrior, your svadharma, your personal duty, is to fight. Therefore, stand up and do battle. Better your own dharma badly performed than the dharma of another done perfectly.”

Well… I’m not a warrior. Most of you are not warriors either. We might have tried to use the strength of a warrior to fit into a life that does not suit us or ’’performing anothers dharma perfectly’’. But we all have a svadharma, a ’’something’’ we love to do and share. We have to allow ourselves to find it and then re-find it again and again as our life shifts and changes. Because your svadharma changes.

As I am pondering these days how to allow life to happen to me, and not force life to happen ’’out of me’’. It has been a practice of sticking with the present moment. I still make plans of course, don’t get me wrong.  But I am trying to not force things to come to me, or to come from me. Not to block them from coming to me. Not block them from coming from me. It’s not a matter of being passive. But to not over-work every situation. Not squeezing the juice out of every moment but receieveing the moment. It’s a matter of being guided gently from within.

My questions to myself has been:

Dear – How do you navigate your own reality? Do you always choose like you always have, picking up the same bits and pieces of fear, smallness or certain pre-determined objects you think might make you happy but really know that they don’t? Are you allowing life to happen as it wants to, and are you taking time to enjoy the variation and surprise that is given you every day in this life? Are you enjoying your life…?

It’s so varied! It’s so surprising!

What inpires me, truly? What inspires you?

Am I letting that inspiration guide me? Are you?

When you find yourself getting of track, dear, just relax and feel your way back home to mama dharma-shakti!

“Even a mistake may turn out to be the one thing necessary to a worthwhile achievement.” 

- Henry Ford

It seems to me that the poison of a situation brings the gift of a situation. We don’t know what the gifts will be (and luckily we don’t always see where the poison will come from either). But each contraction has it’s own special promise of revelation. Think it like this: each relationship gives you new tools, new understanding and insight into who you are. It gives you insight into the workings of the world and provides us with the experience we use to navigate. Each mistake, each success, every misunderstanding and every time we connect with eachother we learn. But we couldn’t have learned what we learned from any other situation. We would have learned similar things, but not in exactly that way. So you see , every ’contraction’ or situation has the potential of unraveling deep truths and meaning to you. This is earth-shaking, breath taking insight for me! When someone has a differing opinion, talks or moves different to you. Their actions can’t not inspire deepening awareness in you. Because all of a sudden you know more. You have seen a new option even if you don’t agree with it. It helps us let go of drama for sure!

’’Each contraction is a sundi, a holy point, of potential energy unravelling’’

To know yourself you have to stay with yourself. The running has to stop if you want to see what the optional pathways might be. The restlessness needs to be met with sweetness and seeing days as ’’boring’’ will be left to those with nothing better to focus on. Boring can be restorative. Integration time. Time to listen deeper.  I usually just have to smile when I hear myself utter the words ’’I’m bored’’ J And I think, jeez, drama-queen – get over yourself girl and get up and do something if it’s such a boring day!

It’s a matter of trust.

To take a moment to trust the caring voice speaking to us from the deep well of wisdom inside. Let that voice open the gates of creativity! Svadharma – to be your self! For me, the most Anja I can possibly be. And for you? Well I can’t be you and you can’t be me. So you be you –  and I be me.

Let’s let life happen out of us, happen to us, with us. Participating with attention and care.  Everyday a possible day of living our truth.  We can take inspired action- whereever we are in this world, whatever is going on!

The ’’how-to’’? Well…. Who am I to tell you…  Baba Muktananda says : “Your real swadharma is to know the truth of your inner being.”

And this is what I tell myself:

Feel. Align with what you feel. Then relax. Allow life to talk to you. Get inspired from the conversation. Take inspired action,

With great LOVE,

Anja-Panja

If you want to read a great blog by Sally Kempton on Dharma, click HERE

Up-shift your life, Transform your Body, and Discover True Self Worth!

An Ongoing Education in Lifestyle Change and Personal Transformation

*Seeking a lifestyle change?

*Always wanted to eat more healthfully but haven’t known where to start?

*Looking to go deeper with your asana practice?

*Feel stuck and not sure how to get unstuck?

*Want to get those yoga room epiphanies off the mat and into your life?

Join Certified Anusara Teacher Anja Bergh, inspirational teacher and mentor Leila Sadeghee, and holistic chef and healing foods expert Heather Umlah for an immersion in the transformative practices of yoga asana, meditation, eating for healing and joyful living, and awareness techniques for personal empowerment.

(this course will be taught in english)

This course is packed with radiant information and tools for completely up-shifting your life at every level – from the cells of your body, to your state of mind; from your vision of yourself and your life, to all of your relationships.

We will cover in detail:

*The Anusara Alignment Principles as an unrivalled method of transformation, therapy, and strength for the physical body

*Uplifting Tantric Practices that transform your view and your approach to your life at every level

*Practices of emotional freedom to clear old patterns of feelings and behaviours that are holding us back

*Instruction about how to understand your relationship to food and how to transform your eating habits, as well as education about healing foods and superfoods for optimum health

*Meditation, Mudra, Pranayama, and other Yogic practices

*Sacred relationship and living in the community of the heart

This course will count as the first 100 hours of a Yoga Alliance accredited teacher training, but can be taken to deepen your yogic experience even if you do not want to continue on to the teacher training.

We will welcome students of all sorts; from beginners to those who are already teachers. This course is for people who are ready for positive change and great learning, no matter how experienced they are as yogis. Everyone will be met and held in their process by the experienced and encouraging faculty.

This is the first course of it’s kind: an ongoing education in lifestyle change and personal transformation.

Dates Göteborg 2013 (9:00-17:00 daily schedule):

To be announced shortly

Price:

13 000 kr if you pay the whole amount 2,5 months prior to course starts

15 000 kr if you pay when there is 2,5 months left til the course starts

Installments: 15 000 kr,  pay in 3 installments 5000 kr per installment, admin fee of 250kr per installment (total of 15 750 kr)

In special cases we offer payment plan that runs monthly through the course, a contract will then be signed and we will set up an auto-transfer from your account and the student has to pay full price even if she or he drops out during the course.

Cancellation policy:

No refunds given after 45 days prior to start

Admin fee 2500 kr will be taken out of the course fee if you cancel.

Up til 45 days prior to start, full refund minus 2500 kr

Leila Sadeghee:

Anja Bergh:

I fell into the open arms of yoga when I was 20 years old.

Och dagen kom när…..

Det händer något i mina ögon. Jag har inte sett ut så här förut. Jag ser att det glittrar och är stadigare. Inte rädda att möta andras ögon. De känns varmare att titta genom, som att långsamt ha fått ett annat filter över min blick. Det kommer från upplevelsen av att älska mig själv.

Då…

För några somrar sedan vaknade jag till skriket från en naken katalan som hällde en hink kallvatten över sig i min trädgård i Sillvik. Mr Pau. Samtidigt börjar en mexikansk amerikan att spela harmonium på andra sidan huset. Hans röst får mig att sluta mina ögon igen och bara njuta. Mr Nemer. Men det doftar fantastiskt från köket där ännu en mexikan står och lagar frukost. Ms Ale. Jag går upp! Acro-yogisarna var på besök. Med var även Adam som var nere vid klipporna och morgonbadade. Det var en vacker tid av utmaning och öppning. Något i deras närvaro berörde en plats i mig som var redo att komma fram och jag kommer så väl ihåg känslan av att jag fick ett nytt par ögon. Det var som att en blick öppnades bakom mina vanliga ögon och släppte in rymd och luft i mitt seende. Efteråt har jag fått det förklarat för mig som något yogisar kallar för ’’shiva-dristi’’, det stora medvetandets blick. Och nej – jag var inte hög på någon drog Det var en upplevelse som fortfarande känns och som antingen spontanupplevs eller kan fokuseras in i genom närvaro. Det förvånar och förtjusar mig fortfarande! Sanskrit ordet på ’’rasan’’ eller ’’smaken’’ är adbhuta (förundran)… Det ordet får mig alltid att le! Sedan det här skiftet har det varit mycket enklare för mig att ha det stora perspektivet nära till hands.

Hur ser du dig själv? Hur känns det att titta på världen och livet genom dina ögon? Älskar du dig själv och delar du värme med dig själv? Är du din bästa vän?

Är du din bästa vän….?

Du vet hur saker kommer i klunga? ’’En olycka kommer sällan ensam’’ sa de gamla visa, samma gäller med lycka och tur. (Oftast verkar ju det som först ses som otur, vara tur ändå Som yogalärare får jag ofta samma frågor av många elever under samma tidsperiod. Det kan vara att helt plötsligt ringer 3 personer och vill komma på rehab-yoga för sina axlar, nästa månad ringer 3 som har onda knän. Plötsligt bryter alla jag känner en vana eller alla får barn samtidigt! Kanske upplever du också denna ’synkronisitet’, kanske inte.

Nu…

Det senaste är våra 3 Mala’s. ’’Nu ska du lära dig detta!’’ gapar livet åt mig. Och för att jag inte ska glömma tar hon fram tatueringsnålen och skriver det vackert över mitt hjärta. Anava Mala… look into it! Feel into it… Men för en gångs skull är det inte jag som är mest beslöjad, jag ser det mera starkt runt omkring mig. Elever frågar om det. Vänner temar sina klasser på det. Jag hittar artiklar om det. Jag introducerar begreppet till årets kull lärarutbildningselever osv osv ad infinitum.

Och snart dyker anledningen till mitt förarbete upp. För den jag mest vill vara nära har anava och karma mala som den tjockaste ullpläd svept runtomkring sig. Jag har inte sett det klart. Bara anat. Men så visar han sig helt. På allra vackraste sätt kommer insikten och seendet av den andra. Det plågar mig, det gör mig ledsen. För jag ser något helt annat, samtidigt. Jag ser så otroligt starkt den inneboende värdigheten och skönheten, hur kan du då tvivla så på dig själv? Du som är så fin. Jag önskar filter kunde delas. Älskade du, lugnt sluta rör runt med händerna på sandbotten så att du inte ser klart, ge tiden för klarhet och genomskinlighet. Fokusera på kontakten in, till det du verkligen vill ha, det du verkligen vill känna och vara.

’’Listen! To hear you have to be silent. That means you’ve got to stop talking’’ -Shannon Gannon (grundare av Jivamukti yoga)

Om jag bara kunde göra det för dig. Men det är inte mitt jobb, så jag kan bara backa, ge plats och frihet. Ge möjlighet för det stora perspektivet.  Även om det gör att jag sedan inte får plats i det lilla perspektivet. Känslorna rinner som lava i kroppen en stund. Det bränns. Precis när jag själv är på glid in i otillräcklighetens töcken, så kvittrar en vårfågel till utanför fönstret! Det räcker! Ett mail från min före detta pojkvän landar i min inlåda fylld med de allra vackraste orden av kärlek över vår vänskap. Perfekt tajming. Och jag kommer ihåg! Livet räcker! Jag räcker! Jag vill så grymt gärna dela med dig och alla andra jag älskar! Men former ändras, jag klarar inte av att vara stagnerad. Jag måste flöda som friskt vatten och låta formernas mystik förundra mig. Annars slutar jag växa. Vi möts igen. Sen.

Som en slöja av begränsning är Anava Mala det som får oss att missa insikten om hur tillräckliga vi är. Hur vi duger som vi är och har så mycket att ge om vi bara slutade förminska oss själva. Anava Mala är låg självkänsla och säger ’’jag är inte värd det här, jag är inte tillräcklig. Det är när vi känner att vi saknar något, när vi känner oss värdelösa och okompletta. ’’Jag ger inte tillräckligt’’ ’’Jag är inte bra nog för dig’’. Om det går långt, så är Anava mala det som gör dig helt självupptagen, så mycket att du inte förstår konsekvensen av ditt agerande, inte fattar hur det påverkar andra. Det får oss att göra saker som att ljuga, vara otrogna, svika eller hålla undan. Så som jag har lärt mig av mina lärare, så begränsar Anava Mala vår Iccha Shakti, kontakten med vårt hjärtas sanna längtan, vår djupaste sanna drivkraft! Den är relaterad till elementet vatten, stagnerat vatten, som gör att vi tappar vårt flöde, vår rytm, och kan leda till ledsamhet eller djup sorg. Förvirring. Re-claim Iccha!

Amy Ippoliti skriver:

’’ The good news about this Mala is that when you wake up, you get to look at the root of the problem which is your insecurity and low self worth, and then….remember that you are a good person at heart. Being transparent about feeling unworthy is the ONLY way to accept our insecurities and then release them so we can grow’’.

Så mycket av klarhet runt Anava Mala kommer från ’’shiva dristi’’ eller kapaciteten att se från ett större perspektiv.  Så känns det för mig i alla fall. Ofta är vi väldigt bra på att se andras storhet, deras kapacitet och inneboende potential. Vi ger gärna kärlek och bekräftar andra i deras form. Men hur är det med dig själv? Ger du dig själv kärleken, närvaron och tiden till att komma närmare och närmare dig själv, in i lugnet som bär alla sorters smaker av liv? Var din egen bästa vän, så glider anava mala undan  så som spunnet socker smälter på din tunga! Lättar trycker över ditt hjärta! Du måste ha ett kärleksfullt förhållande med din egen ande!

De finns 3 lager av malas. Anava, Mayiya och Karma mala. Mayiya Mala är det som får oss att känna oss separerade, att vi inte hör till, oförmågan att se enhet. Oron för vad andra tycker om oss. Vi blir arga och hamnar i konflikter. Karma Mala är hjälplöshet. Huvudet i sanden. Det som gör oss oförmögna att ta tag i vårt liv när det känns som det faller isär. Vi känner oss oförmögna att se vår kapacitet till att genomföra något. Vi blir oroliga, ängsliga och ångestfyllda.

Men allt stammar från Anava. Så fort vi tappar kontakten med stora perspektivet trillar snabbt mer trubbel in och vi ser grumligare och grumligare. Jag har fått det beskrivit som damm eller smuts på en spegel. Vi måste konstant putsa, lite varje dag, för att spegelbilden ska vara klar.

Putsa, putsa, putsa…

Kom hem igen! Hem till ditt hjärta, din andning, ditt lugn. Hem till livets enkla glädje, till insikten om hur vackert det är att leva. Släpp rädslan för att se dig själv ärligt. Var din egen bästa vän! För när din inre bästa vän, ditt hjärta, får möta sin like i de omkring dig, då revolutioneras ditt liv! Så att pläden vi sveper in oss i istället nu består av total självkänsla och mottaglighet grundat i hjärtat. Du först, sen andra!

Puss på nosen bästis!

Anja-panja

Ett par år sedan. Den enda formen som består är du. Hunden, mannen, hemmet, frisyren – allt ändrat. Bästa vännen i hjärtat, kärleksgudinnan, hon är kvar! (Tack M för ditt underbara brev)!

http://www.youtube.com/watch?v=rRCE3QYIARk

Jag vill skriva om insikter jag landat i som handlar om Dharma.

Jag vill skriva om Freja och stillhet och om Ganeshas lilla muskompis.

Jag vill berätta för er alla hur glad jag är för livet. Hur glad jag är för er.

Jag vill skriva om begär istället för rädsla, om att ha bra lokalsinne och om hängivelse.

Men det går inte. Inte just nu.

För jag måste börja i det som just hade utbrott. Den glödande lavan dödade något förstår ni. Och sen gav den liv till något nytt.

Förra veckan tappade jag all inspiration. Jag. Hade. Ingen. Inspiration.

Jag.

Inte. Inspirerad.

Va???

Det finns alltid tider då inspirationen är låg, stundtals, kanske ett par timmar av lägre aktivitet. Yo lo se’…. Men inte ofta. Och helst inte flera dagar på raken. Inte för mig. Jag är typen som berättar historier för mig själv varje dag. Skriver böcker i mitt huvud och fantiserar om alla projekt jag vill dra igång. Jag formar ide’er som en bagare formar kardemummabullar! Jag har helt enkelt många saker på gång även om de flesta av dem aldrig lämnar min egen värld. (Alvar och Ivars kardemummabullar, mitt emot Yoga Treats GBG är bäst i världen. Ett litet tips

Men…

Inspirationen.

Borta.

Nämen jag hör inte vad du säger. Come again!

Vad hände? Jo, det ska jag berätta för dig. Jag fann mig plötsligt utan klar kontakt. Yogastilen jag haft i mitt liv under 12 år befinner sig i en identitetskris, i ett ledar skifte, i det försenade mötet med sin skugga. Det har varit trångt ett tag. Det har ofta varit maktutspel och missunnsamhet. Jag har varit mycket tacksamt avskuren från det mesta av det då Sverige inte är ett yogamecka med lika många lärare som björkar, och inte samma kultur av att armbåga sig fram som i Anusarayogans hemland USA. Jag har studerat med John Friend många gånger. Mötet med honom och med de som också studerat med honom (och många andra såklart) har totalförändrat mitt liv!

Jag finner att jag inte blir arg för att John har haft sex med sina elever. Jag hoppas mötet mellan de inblandade har varit något sprunget ur en gemensam önskan. Jag blir inte arg för att John drivit Anusara Inc. som en envåldshärskare. Jag blir besviken, absolut. Vad hände med ’’lev som du lär’’? Men andra saker händer samtidigt i mitt liv. Som är viktiga på riktigt. Nära är sjuka… En äldre begravs. Kärleken närmar sig. Den första vårluften är här! Men vad som först skrämmer mig, men sedan glädjer mig är följande…

Om du inte har mött din egen skugga. Om du projicerar det du önskar dig av livet på en annan, då faller du när den personen visar sig var mindre än perfekt. För det operfekta i en annan, speglar det operfekta i dig. Har vi inte tittat på den delen av oss själva redan kommer motståndet och förnekelsen kliva in i rummet och stå stadigt där.

Först skräms jag av alla röster som hörs, de är fulla av ilska, många känner sig svikna, ’’kill him and fry him’’ är känslan jag får av alla reaktionerna. Själv står jag stilla. Väntar på att något utöver trötthet ska infinna sig.

Jag känner tyngden av tusentals själar som bearbetar samma sak. Det kollektiva medvetandet i just den här gruppen berör mig djupare än vad jag trott att den skulle göra. Det både skrämmer och glädjer mig. Men min inspiration är låg.

Jag ifrågasätter mig själv i relation till metoden. Men jag märker att jag inte kan välja annat. Jag vill undervisa så här! Det här är min längtan som kanaliseras, inte John’s, inte företaget Anusara Inc. Det här är yogan som den lever i mig. Jag kan inte kliva ur och in i något mindre. Jag kan bara välja mer. Det jag har – plus det som kommer! Jag gillar den här leken!

Det tar oss till det glädjande.

I den här tiden. Då det totalt tappade perspektivet visas upp från det som tidigare varit var lagarna kom ifrån, så måste vi ifrågasätta. Vi måste vända på varje sten. Ta ut allt ur garderoben. Torka ur köksskåpen i vårt inre och med klar och ärlig röst fråga oss själva: vem är jag? Vad är yoga egentligen? Vår relation till varandra? Är det förankrat? Är det förkroppsligat?

Det är glädjande för att alla som inte fick något direkt rakt svar från sitt inre, (och tro mig, jag har hört deras röster, läst deras inlägg) nu måste se sig själva som enheter inte kopplade till något annat och med nyvakna ögon se att yogan inte kommer utifrån. På så sätt finner dem kontakten igen, nu eller sen.

Det är glädjande för från mitt eget inre kommer, efter att tröttheten av överraskningen lagt sig, ett muller av tacksamhet och uppskattning.

Tacksam för att det kommit fram varför vissa saker inom systemet varit så låsta och konstiga. Uppskattande för att yogan i mig är förkroppsligad. Jag känner det. Jag är den. Jag behöver inget bestämt system, ingen specifik metod, ingen som talar om för mig att jag är duktig och som bestämmer hur jag ska undervisa yogan.  Tacksamhet för alla jag mött och alla vänner jag fått!

För yogan är uppvaknandet av hjärtat för mig. Själens sång från källa till form. Den är rörelsen av den inre vinden, expansionen av det harmoniska.

Yogan har fått mig att inse att allt vi gör påverkar allt vi gör. Det lilla informerar det stora och tvärt om. Jag älskar att röra mig men struntar blankt i hållningsprinciper, egentligen. Det är enbart intressant för att det är bron mellan världar. Det är vägen in till det som är begär och önskan. Önskan om frihet i varandet. Det är hållningen som behövs för ärligt flöde i kroppen, och det är den inre hållningen som låter oss hitta ljusets korridorer och alltid välja dem!

I ’Poised for Grace’ en tolkning av Bhagavad Gita skriver Douglas Brooks så här:

”As complements and contrasts, night and day, darkness and light, Krishna and Arjuna are counterpoised to allow us to step between them even as we identify with them. They are not eachother, they are like eachother, and they are nothing but eachother. All three of these facets of their relationship and identity are at stake and simultaneously in play. For the Tantric this rich, even paradoxical feature of identity is always part of experience. We must respect the integrity of others different than ourselves but also see ourselves like others, and then, ultimately, recognize how we all share the same innermost nature. To revel in the intimacy of Krishna and Arjuna we must recognize that their complex relationship of identity and difference is yet another meaning of ’yoga’.

”a closely argued and philosophically challenging conversation, means to take us further into this paradox of yoga. We are invited to the contrast to notice ourselves: are we paying attention? As we shall soon hear from Krishna, yoga is nothing less than equanimity, serenity and focus. No matter what we are doing or where we find ourselves, we can, and indeed we must, create an experience of alignment. The outside world may be raging, but there is always an opportunity to listen to the inner conversation. The first step is to accept the invitation…”

Tack o lov. Äntligen kan lite perspektiv flytta in. Det kan göra ont när du ser dig själv ur en vinkel som inte är så smickrande. Men när vi börjar lyssna igen, accepterar inbjudan till en djupare konversation, så öppnar du även dörren till din nyfikenhet. Och med den kommer inspirationen…! Yogan är i mig. Yogan är i dig. Let’s talk about this shaite Djupare tillsammans. Leken fortsätter!

Nu ska jag skriva klart om ganesha, om kärlek och om lokalsinne. Coming up!

För.

Jag.

Är.

Inspirerad.

Join. Klick.

Alltid i kärlek,

Anja-panja

Jag lägger mig ner i pranam, ”moder jord, jag ger upp. Ta mig som jag är, det är bara det jag kan erbjuda. Jag är den här gungande energin av skratt och gråt och extas. I’m a mess… A happy, surprised, calm, abundant…mess.. och jag älskar det”

När jag skulle lägga mig igår kväll skickade jag iväg ett sms till mina systrar. Jag hade fått några vackra rader av en vän och elev i Stockholm, Ulrika, och ville dela med mig. Tillbaka från min systerdotter Nickie (vars vackra ansikte ni ser på bilden) får jag:

”Jag älskar dig. Det bästa jag gör idag ska jag göra för dig”

Jag börjar gråta direkt. Orden går rakt in i mitt hjärta och exploderar det öppet av kärlek! Nickie…Myran….Lillasyster… Från Nya Zealand skickar hon orden som landar mig i tillhörighet. Pranam igen, jag bugar. Att få vara älskad och lyft av någon som henne. En mycket gammal själ bor i hennes 19 åriga varelse. Det får mig att komma ihåg några rader jag tycker så mycket om:

”She cried every day. Not because she was sad. But because the world is so beautiful, and life is so short”.

Det är utomordentligt fantastiskt vilken resa livet är. En stund ligger du i rännstenen och undrar hur du någonsin ska kunna ställa dig upp igen. Men du ställer dig upp. Borstar av vägdammet och går och fikar med en vän. Skickar lite sms och överväger en ny frisyr. Sätter dig i meditation och reflekterar. Håller det brustna i dina händer och låter virvlar av läkande kraft cirkulera och omfamna. Tillslut hörs ett skratt från det brustna som läkt. Det har blivit skevt och annorlunda, men när du tittar närmare så är det outhärdligt vackert.

Du kanske gråter lite för att världen är så vacker och livet är så kort…..

När du åter vänder dig mot världen från det skeva ser den annorlunda ut. Rikare, intressantare, mer möjlig (eller mer omöjlig, men du gillar det). Ett tag senare kanske du märker att du vänder dig med öppna ögon mot dina medmänniskor. Du kanske känner att det som glimmrar inom dig finns i överflöd så det svämmar över ur dina ögon och din beröring.

Men så brister nåt igen. Men du blir inte rädd. Inte länge iallafall. För när sprickan öppnar sig, så ser du in. HÄR, är ingången! En öppning i det som var solitt. Sprickan är intressant och rik på näring och utveckling. Sprickan blir en söm om du låter den. En söm som gör dig mer töjbar, ger dig kapaciteten att hålla för mer än en möjlighet. Sprickan är vacker! Ställ dig där och ta in skiftet på alla sätt du kan. Det är här du utvecklas och omvandlas. Växer din extas över livet. För den lugna extasen finns även i det som brister. Du är inte trasig, du öppnas.

”Energi som dansar med energi” säger Hareesh Wallace. Dansa den väl vare sig om den är ljus eller mörk. Skicka din kärlek och uppskattning till de/det du älskar! (T o m till din favorit barista, massa lööööööv för att fiken finns, där vi delar livets historier med varann). Ta emot det som kommer tillbaka till dig utan att förbestämma vad det är. Låt dig överraskas. Det är inte dans om du vet allt innan.

Yogisarnas gud, Shiva, i formen av Nataraj (dansaren), påminner oss om att en del av livet är att leva det som konst. ”Livet som poesi”. Kanske det kan vara hjälpsamt att ha med oss in i julhelgerna vi har framför oss? Så att när du delar det du älskar, för att det har betydelse för dig, hur skevt och annorlunda det än är, för att det gör dig glad. Så öppnar du till det poetiska sätt livet ger sin kärleksförklaring tillbaka till dig! Vare sig det kommer i formen av ett sms, i formen av närhet, i ljuset i en blick du möter eller i något som brister.

Gråt eller skratta varje dag om du vill! För att världen är så vacker, för att livet är så kort. Och för att någon du älskar gör sitt bästa – tillägnat dig!

This is yoga in action….

Alltid i kärlek,

Anja-Panja