Jag lägger mig ner i pranam, ”moder jord, jag ger upp. Ta mig som jag är, det är bara det jag kan erbjuda. Jag är den här gungande energin av skratt och gråt och extas. I’m a mess… A happy, surprised, calm, abundant…mess.. och jag älskar det”
När jag skulle lägga mig igår kväll skickade jag iväg ett sms till mina systrar. Jag hade fått några vackra rader av en vän och elev i Stockholm, Ulrika, och ville dela med mig. Tillbaka från min systerdotter Nickie (vars vackra ansikte ni ser på bilden) får jag:
”Jag älskar dig. Det bästa jag gör idag ska jag göra för dig”
Jag börjar gråta direkt. Orden går rakt in i mitt hjärta och exploderar det öppet av kärlek! Nickie…Myran….Lillasyster… Från Nya Zealand skickar hon orden som landar mig i tillhörighet. Pranam igen, jag bugar. Att få vara älskad och lyft av någon som henne. En mycket gammal själ bor i hennes 19 åriga varelse. Det får mig att komma ihåg några rader jag tycker så mycket om:
”She cried every day. Not because she was sad. But because the world is so beautiful, and life is so short”.
Det är utomordentligt fantastiskt vilken resa livet är. En stund ligger du i rännstenen och undrar hur du någonsin ska kunna ställa dig upp igen. Men du ställer dig upp. Borstar av vägdammet och går och fikar med en vän. Skickar lite sms och överväger en ny frisyr. Sätter dig i meditation och reflekterar. Håller det brustna i dina händer och låter virvlar av läkande kraft cirkulera och omfamna. Tillslut hörs ett skratt från det brustna som läkt. Det har blivit skevt och annorlunda, men när du tittar närmare så är det outhärdligt vackert.
Du kanske gråter lite för att världen är så vacker och livet är så kort…..
När du åter vänder dig mot världen från det skeva ser den annorlunda ut. Rikare, intressantare, mer möjlig (eller mer omöjlig, men du gillar det). Ett tag senare kanske du märker att du vänder dig med öppna ögon mot dina medmänniskor. Du kanske känner att det som glimmrar inom dig finns i överflöd så det svämmar över ur dina ögon och din beröring.
Men så brister nåt igen. Men du blir inte rädd. Inte länge iallafall. För när sprickan öppnar sig, så ser du in. HÄR, är ingången! En öppning i det som var solitt. Sprickan är intressant och rik på näring och utveckling. Sprickan blir en söm om du låter den. En söm som gör dig mer töjbar, ger dig kapaciteten att hålla för mer än en möjlighet. Sprickan är vacker! Ställ dig där och ta in skiftet på alla sätt du kan. Det är här du utvecklas och omvandlas. Växer din extas över livet. För den lugna extasen finns även i det som brister. Du är inte trasig, du öppnas.
”Energi som dansar med energi” säger Hareesh Wallace. Dansa den väl vare sig om den är ljus eller mörk. Skicka din kärlek och uppskattning till de/det du älskar! (T o m till din favorit barista, massa lööööööv för att fiken finns, där vi delar livets historier med varann). Ta emot det som kommer tillbaka till dig utan att förbestämma vad det är. Låt dig överraskas. Det är inte dans om du vet allt innan.
Yogisarnas gud, Shiva, i formen av Nataraj (dansaren), påminner oss om att en del av livet är att leva det som konst. ”Livet som poesi”. Kanske det kan vara hjälpsamt att ha med oss in i julhelgerna vi har framför oss? Så att när du delar det du älskar, för att det har betydelse för dig, hur skevt och annorlunda det än är, för att det gör dig glad. Så öppnar du till det poetiska sätt livet ger sin kärleksförklaring tillbaka till dig! Vare sig det kommer i formen av ett sms, i formen av närhet, i ljuset i en blick du möter eller i något som brister.
Gråt eller skratta varje dag om du vill! För att världen är så vacker, för att livet är så kort. Och för att någon du älskar gör sitt bästa – tillägnat dig!
This is yoga in action….
Alltid i kärlek,
Anja-Panja
